Det är idag resan börjar på riktigt. Själva processen har pågått någon månad, men idag tog jag det första riktiga beslutet.

.

Under cirka tre veckors tid har jag genomgått intervjuer via telefon, Skype och mejl med ett antal familjer. Alla har varit från olika delar av USA, med olika bakgrund, åldrar på barn osv. Några familjer har passat mig bättre än andra, och jag har passat bättre för några familjer än andra. But it takes two to tango.

.

Därför kan ni ana om jag blev glad när jag efter en intervju i måndags fick förfrågan att matcha med en familj som jag tyckte om! Samtidigt fick jag en märklig känsla i magen och många tankar började snurra runt i huvudet. Min hjärna blev invaderad av frågor såsom "Är detta vad jag vill?", "Är det rätt familj?" och "Ett år är en ganska lång tid... Kommer jag att klara det?" Samtidigt fanns en hel del konstateranden i bakhuvudet i form av "Jag kommer ångra det jag inte gjorde" och "Ett år går snabbare än man tror", men framför allt: "Sofia, det här är något du länge velat göra. Det är nu eller aldrig."

.

I morse gjorde jag mitt slutgiltiga beslut. Jag skrev ihop ett svar på mejlet jag fått, där min avslutningsfras var följande: "I will gladly come to you by the end of July." Känslan när jag efter detta klickade på "skicka" är obegriplig. Det var som om tusen fjärilar kom ur sina puppor under en och samma sekund i min mage. Samtidigt gav jag ifrån mig ett skrik som jag alltid gör när jag gjort ett bra beslut. Då visste jag att detta var rätt.