120924 - 14.23
Ledsen för utebliven uppdatering i helgen, jag vet att många av er undrar vad som händer med min rematch. Det går mycket bättre än jag hade hoppats på.
Innan jag började jobba i lördags skickade jag iväg ett mejl till familjen i Virginia för att tacka för intervjun, berätta lite mer om mig själv och berätta att det kändes väldigt bra från mitt håll. Efter jag hade jobbat klart hade jag samtalet med mamman i Connecticut. Hon var jättesnäll, barnen verkade superbra osv, men jag kände att något saknades och att jag ville ha lite yngre barn. Sedan åkte jag till Feli, men det kan jag ta i ett annat inlägg.
Hursomhelst, i lördags efter jag och Feli hade varit borta i någon timme kollade jag min mejl och såg att de inte svarat. Fick lite panik så jag loggade in på mitt aupairroom. Där fick jag ännu mer panik då jag såg att de inte längre var kvar i pågående intervjuer, utan hade flyttats ner till tidigare. Nu hade jag absolut inget att förlora. Genast skickade jag iväg ett mejl till dem och frågade om de hade hittat en annan au pair, eller om de fortfarande var intresserade av mig. Jag skrev också att jag verkligen skulle vilja komma till dem, eftersom det kändes så bra från början och bara blev bättre med tiden.
Feli lämnade mig ensam framför datorn, och innan hon kom tillbaka hade jag fått svar. Den känslan jag fick då vill jag aldrig mer ha igen. Jag var alldeles för rädd för att öppna mejlet för att se vad det innehöll. Så när Feli kom tillbaka sade jag till henne att läsa det, och jag lade mig i sängen helt uppgiven. Känslan jag fick när Feli började skrika av lycka var helt obeskrivlig! Det hade blivit något fel utan att mamman visste om det, så hon ändrade det direkt.
Igår pratade vi igen och jag fick se alla barnen. Vi täckte frågor vi inte pratat om första gången och förtydligade saker från i fredags. Det kändes så bra och tiden bara sprang iväg. Feli sa att vi pratade i en timme denna gång också, men jag hade svårt att tro henne. Någon gång under samtalet frågade de om jag hade pratat med andra familjer, och jag sa ja, men att de inte var någonting jämfört med dem, och de sa att de kunde säga samma sak om mig. Lyckan efter det samtalet. Vi ska prata igen på tisdag, och då hoppas jag att de har tagit ett beslut.
Igår fick jag mejl av en familj i NY, ca en timme från NYC. De verkar superbra. De har tvillingtjejer som är 4 år och en till tjej som är 6. Vi ska prata på onsdag eftersom de redan har två intervjuer ikväll och var upptagna imorgon. Jag fick också mejl från en familj i Diamond Bar, CA med en kille på 7 år. Vi ska prata ikväll, då hon ville bestämma sig redan imorgon eller senast onsdag. Jag får se hur det går, men jag håller fortfarande tummarna för Virginia, och jag hoppas att ni gör det med!
Kommentarer
Trackback