Det absolut bästa jag har upplevt som au pair än så länge är inte vad jag trodde det skulle vara. Jag hade helt fel. Missförstå mig inte, amerikaner är helt underbara varelser, roliga på alla sätt och vis, deras kultur är spännande och detta hamburgarätande land är så annorlunda på så många olika sätt jämfört med Sverige. Det är inte heller alla otroliga platser man får se (inte för att jag sett så många ännu, men ändå). Det handlar inte om att man kan ta bilen 100 meter utan dåligt samvete (vilket iof är ganska sorligt), eller att pizzan kommer hem till dörren. 

 

Vad som är det absolut bästa här kan låta väldigt kliché, men det är sant. Det handlar om en sådan vardaglig sak. Vänner. Det är helt otroligt hur det fungerar här. Jag kan inte riktigt förklara. Orden räcker liksom inte till. Det är något man måste uppleva för att förstå. Så nära jag kommit vissa här på så kort tid har aldrig hänt innan. Det är sant vad de säger. Du skaffar dig vänner för livet här som du upplever så mycket nytt ihop med. Du går igenom allt med dessa människor. Har du problem så finns de där, vill du bara skrika av glädje så gör ni det tillsammans. Jag är så tacksam för alla jag har träffat här. Speciellt en person.

 

To Feli: You are amazing. This is all for you. Thank you for always supporting me and making me feel better. I could not go through this without you. I am forever grateful for everything you have done for me.