Dags för lite frågor och svar igen!

 

 

Ingen av mina kompisar som jag umgicks med hemifrån är au pairer, utan jag åkte hit på egen hand. Däremot åker man aldrig själv, utan det kommer alltid finnas någon där med dig från allra första början. Det är det bästa med förberedelsedagarna innan man träffar familjerna!

 

 

I min cluster, alltså au pair-grupp från organisationen, är vi ca 40-50 au pairer. Alla bor inom 20 minuter med bil ungefär. Det är dock bara de från AuPairCare, och sedan finns det flera andra organisationer också, såsom Cultural Care, Au Pair in America osv. Det är alltså väldigt lätt att hitta vänner via sin cluster, via andra vänner eller genom Facebook, där det ofta finns grupper för au pairer i ett visst område.

 

 

Jag sitter och pratar med mina värdföräldrar en stund efter jag har slutat, vi äter middag ihop, och pratar en stund på kvällen. Ibland spelar vi spel ihop på kvällarna eller så. Både jag och de behöver tid för oss själva! Sedan har jag ju följt med dem på saker såsom matcher, träningar, skolsaker och resor till far- och morföräldrar, vilket har varit riktigt kul!

 

 

På vardagskvällarna hänger jag med vänner en stund, vi åker till Starbucks, går på bio, äter froyo, tar promenader, kollar på film, shoppar eller sitter bara och pratar. På helgerna åker vi ofta iväg på saker, stora som små, äter ute, gör kulturella saker, går ut och festar, sover över hos varandra och så vidare.

 

 

Ja, min värdfamilj älskar att ha ett fullt hus och att träffa mina vänner. Alla gillar dock inte detta, så det kan vara en bra sak att fråga innan du matchar!

 

 

Nu på sommaren hänger vi en hel del i poolen och har play dates hemma och i parker. På lovdagar gillar jag att ta med barnen till olika museum, någon park längre bort, Chuck’E’Cheese’s (en spelhall för barn där man äter pizza som smakar kartong) eller gå runt i Washington, DC. 

 

 

Största delen av mitt arbete går så klart ut på att ta hand om barnen och att hålla dem i säkert förvar. Under skolåret gjorde jag frukost till dem, såg till att de kom till skolan, hämtade upp dem när skolan var slut, hjälpte med läxor och körde till eventuella aktiviteter. Nu på sommaren är det samma saker, förutom skoluppgifter. Utöver att ta hand om barnen plockar jag ut ur diskmaskinen varje morgon dagarna jag jobbar samt gör barnens tvätt. Jag är inte här för att städa eller så, men ofta hjälper jag barnen städa upp i lekrummet och deras egna rum. 

 

 

Det jag saknar mest, förutom min familj och vänner, är att känna till allt. Bara friheten att kunna gå in på ICA och veta vad allt är utan att läsa sig till det. Sedan saknar jag riktigt hemlagade måltider, i stället för halvfabrikat på det mesta utom kött. 

 

 

Jag har lärt mig otroligt många saker sedan jag kom hit, och utvecklats som person. En sak som jag lärt mig är att fråga en extra gång om det behövs, dessutom utan att känna mig dum efteråt. Samtidigt har jag lärt mig klara mig mer på egen hand. Jag har lärt mig bättre att prata med personer jag aldrig tidigare träffat, något som vi är riktigt dåliga på i Sverige. Jag antar att jag växt på många sätt, och utvecklats på personliga plan som jag inte riktigt kan förklara. Nu har jag också lättare att uppskatta mina vänner, familj och småsaker som händer hela tiden. Jag har också lättare att se saker från andra människors perspektiv, såväl från vuxnas som från barns ögon.