130306 - 14.32
hej! jag har lite frågor om det går bra :)
1. hur lång tid tog det från att du ansökte tills att du befann dig i usa?
2. köpte du presenter till din värdfamilj tills du skulle träffa dom första gången?
3. hur är din relation med familjen? beter ni er som en familj eller har ni mer "separata" liv om du förstår hur jag menar, asså kanske äter var för sig osv. hahaha
4.hur många dagar är du ledig varje vecka? och måste du be om lov när du ska träffa vänner? får du ta med vänner hem till huset?
5. kan du lägga upp bilder på hur du bor, alltså ditt rum? :)
6. hur mycket pengar hade du med dig till usa?
7. är det dyrt att äta ute eller typ fika?
haha hoppas du inte tycker jag är dryg men skulle vara jätte kul om du svarade! :)
1. hur lång tid tog det från att du ansökte tills att du befann dig i usa?
2. köpte du presenter till din värdfamilj tills du skulle träffa dom första gången?
3. hur är din relation med familjen? beter ni er som en familj eller har ni mer "separata" liv om du förstår hur jag menar, asså kanske äter var för sig osv. hahaha
4.hur många dagar är du ledig varje vecka? och måste du be om lov när du ska träffa vänner? får du ta med vänner hem till huset?
5. kan du lägga upp bilder på hur du bor, alltså ditt rum? :)
6. hur mycket pengar hade du med dig till usa?
7. är det dyrt att äta ute eller typ fika?
haha hoppas du inte tycker jag är dryg men skulle vara jätte kul om du svarade! :)
Hej!
Vad kul att du har frågor om au pair-livet. Hoppas mina svar är tillräckligt bra!
1. I början av september 2011 gick jag in och registrerade mig på STS om att jag ville bli au pair. Dock var det inte förrän i januari 2012 som jag betalade in min ansökningsavgift p.g.a. beslutsångest, hehe. Det är efter du betalt in ansökningsavgiften som själva proessen börjar. Då skulle jag skicka in diverse papper, gå på läkarundersökning, en intervju o.s.v. Sedan fick jag fylla i en profil på AuPairCare, vilket är den amerikanska organisationen STS använder. Jag drog ut på allting och var lite lat, så i mitten av mars var allt klart och jag kunde börja prata med familjer. I början av april matchade jag, i maj skaffade jag mitt visum och i slutet av juli åkte jag. STS rekomenderar att man börjar ungefär 6 månader innan man planerar att åka, men det mesta hänger på hur effektiv du är.
2. Till min första familj i Boston köpte jag med mig presenter hemifrån. Barnen fick varin svensk landslagströja, varsin bok av Astrid Lindgren, men på engelska såklart, och lite godis. Mamma skickade också över ett kubbspel från Sverige, men det fick Felis familj i stället.
Till min familj här i Virginia kunde jag ju inte köpa något från Sverige direkt, så mamma skickade över ett paket med lego till Thomas, Pippi-bok till Kathryn och SNÖ-halsband till Taylor, samt handdukar från Ekelund till mina värdföräldrar. Och lite godis såklart.
3. Det är lite klurigt, det här med att jobba där du bor, tillsammans med människor du aldrig träffat innan. Men jag kunde inte ha hittat en bättre familj. De tar in mig som en i familjen, bjuder med mig på familjesaker, ställer upp när jag behöver hjälp och vi äter alla middag ihop och pratar om våra dagar. Samtidigt är de väldigt förstående att jag också har mitt egna liv. Så vill jag gå ut och äta med en kompis en kväll, eller har andra planer, så är det inga problem för mig att åka iväg. Jag vet däremot au pairer som inte är del av familjen, som får stanna hemma när familjen åker någonstans, eller får åka med på semester så att föräldrarna kan vara själva. Men jag skulle vilja säga att mycket är upp till au pairen vilken relation hon/han vill ha med sina värdföräldrar.
4. En vanlig vecka jobbar jag måndag-fredag och är ledig lördag-söndag, men det kan självklart ändras. Ibland jobbar jag lördagkväll om mina värdföräldrar är iväg på date night, bröllop, fest eller liknande. Det har hänt två eller tre gånger sedan jag kom hit. Däremot betyder inte jobb på helgkvällar att jag måste vara själv efter barnen lagt sig, utan jag får mer än gärna ha över kompisar om jag vill, vilket inte alla får.
Jag behöver inte be om lov för att träffa vänner. Min tid är min tid, och jag får spendera den som jag vill, så länge den inte påverkar mitt jobb negativt. Många au pairer har en curfew, antingen för när bilen ska vara hemma, eller både au pairen och bilen. I Boston hade jag en curfew på kl. 22 när jag jobbade dagen efter, samt midnatt för bilen på helgerna. Men här är jag själv ansvarig fullt ut.
5. Jag skulle kanske kunna lägga upp bilder på mitt rum, men det är så otroligt stökigt! Och jag har en känsla att det kommer förbli så tills mamma och pappa kommer hit... Hehe
6. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur mycket pengar jag hade med mig när jag kom. Jag tror de rekommenderar minst $200, men jag vet att jag hade mer.
7. Med tanke på var man tjänar som en au pair kan man inte äta ute varje dag precis, men jag upplever det ändå billigare att äta här än i Sverige. En normal huvudrätt på restaurang brukar ligga på $10-15, vilket är runt 70-100 SEK. Då har du dessutom, på de flesta ställen, lunch för morgondagen. Snabbmat, såsom diverse hamburgerestauranger, Taco Bell, Chipotle, Wendy's osv. brukar ligga runt $6-10, alltså runt 50-70 SEK.
Att fika är ju ett väldigt svenskt fenomen, så just fikar gör vi inte så mycket. Däremot hänger många au pairer på Starbucks och spenderar stora delar av lönen där varje vecka. Jag tror att det är för att det finns alltid en nära allihopa, det är billigare än att gå till en restaurang och många gillar att komma iväg från sina hus. Hursomhelst, en kaffe brukar kosta runt $5, alltså runt 30 SEK.
Kommentarer
Postat av: Ida
tack så jätte mycket för svaren! :)
Postat av: Anna
Hej!! Jag tycker de är så kul och läsa din blogg :D åker själv snart till USA :D Jag har en fråga, jag hoppas du kanske kan svara på, jag undrar hur man gör med med medicin, typ Ipren? Hur packar man de? Återslutningspåsar? Incheckat bagage eller? Sen har jag en årsförbrukning av p-piller, är livrädd att jag ska bli fast i tullen och stå där som ett fån, men så länge man har kvar de i original förpackning? :) Heheh de blev lite mycket, men hoppas du förstår vad jag menar :D
Kram!
Trackback