121102 - 00.20
Varför jag gillar au pairlivet? För att någon random kan skicka vänförfrågan på Facebook och en timme senare sitter ni på en restaurang och pratar om allt mellan himmel och jord i några timmar. Och att detta är ett helt normalt beteende. Att du dessutom, under middagen, får ett sms av din värdmamma som säger "U r awesome!!!!!!" Sedan kommer du hem till din värdfamilj och sitter i köket och pratar om golf, Sverige, USA, politik, vänner och familj med dina värdföräldrar. Tillslut går du och lägger dig alldeles för sent med ett leende på läpparna.
121031 - 22.45
Halloween. Vad mer kan jag säga?
121030 - 23.02
Jag har bokstavligt talat funnit mig i lugnet efter stormen. Ikväll efter middagen har jag suttit och pillat och nördat med mina state quarters och lyssnat på Amanda Fondell i timmar på repeat. För 100 dagar sedan tog jag mina första steg i detta land. Hade ni koll på det?
121030 - 12.42
Vi förlorade strömmen en gång till igår, runt 19. Denna gång höll det i sig en längre tid, och för knappt en timme sedan kom den tillbaka. Om jag och barnen hoppade av lycka då? Svar: JAAA!!! Så nu har vi äntligen värme i huset och kylskåpet fungerar som det ska. Barnen spelar TV-spel och jag lagar mat. Vinden står stilla och det regnar inte ens längre. Berättar mer senare.
121028 - 19.35
Tänkte skriva lite kort för att uppdatera er där hemma. Fortfarande vet ingen varken när, var eller hur Sandy kommer in. Ännu är han inte är i alla fall. Under middagen gick vi igenom vad som ska göras om strömmen går, om vattnet försvinner, var ficklampor och ljus finns osv. Vi ska hålla oss så mycket som möjligt i källaren imorgon och framförallt hålla oss inomhus. Elektroniska prylar ska laddas så länge det går, hela familjen ska duscha ikväll och en väska ska packas med nödvändigheter såsom tandborste och ombyten av kläder. Om, ta i trä, strömmen skulle gå under en längre tid, ska vi snabbt kunna sätta oss i bilarna för att köra nedåt landet till South Carolina. Dock brukar tydligen detta område klara sig bra jämfört med andra områden när det gäller strömmen, så vi får hålla tummarna!
121028 - 17.11
Stormen är på ingång verkar det som. Än så länge är det ganska lugnt ute, det blåser bara lite granna, men jag antar att det blir värre i natt. Enligt många nyhetskällor ska den ju bli riktigt illa, så stora delar av östkusten är evakuerade. Jag hoppas inte det ska bli så illa här, men jag har börjat förbereda mig genom att ha alla mina elektroniska prylar på laddning, min värdmamma har varit iväg och handlat mat i omgångar och trots att jag duschade i morse ska jag hoppa in lite senare igen, utifall att vi förlorar vattnet. Jag fick besked om att alla skolor i Fairfax County (vår kommun med drygt 1 miljon invånare) är stängda i morgon och på tisdag.
Det finns ingen tvekan om att jag är orolig för stormen. Jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Jag har ju inte varit med om det innan, förutom förra årets storm när vi åkte hem från Danmark, jag, Amanda och Rebecca. Då var jag i och för sig inte ett dugg orolig. Samtidigt ska det bli spännande. Men det är mest skrämmande. Ska gå upp och prata med min värdpappa nu om hur orolig jag ska vara och vad jag ska göra om vi behöver evakuera eller liknande.
121027 - 12.21
Jag älskar mina fredagar. De går så otroligt snabbt! Dels för att de är ganska korta (jobbar ca 7.30-16.00) och jag har bestämt att dessa dagar är tvättdagar. Kör 4-5 maskiner med barnens tvätt, så jag är upptagen från morgon tills båda barnen är hemma. Då går tiden undan ska jag säga er!
Efter att jag hade slutat igår bestämde jag och Sara oss för att åka och fixa kläder för Halloween. Jag hämtade upp henne och vi åkte vidare till Party City, vilket är typ som Buttericks x 10. Jag hade ingen aning om vad jag ville ha innan jag kom dit, men det räckte att kolla på väggen med bilder på alla möjliga outfits, och jag kunde bestämma mig ganska snabbt. Personalen hämtade min utsyrsel från lagret innan jag provade, och jag bestämde mig för att köpa den. Sedan åkte vi iväg till diverse butiker för att hitta andra saker, och nu är allt inhandlat. Ni kanske undrar vad det blev? Det får ni allt klura på tills imorgon!
Efter att jag hade släppt av Sara hemma hos sig åkte jag vidare till bion för att möta upp Paulina. Vi köpte biljetter till Ted för $4. Jag kan säga att den var bättre förra gången. Kanske på grund av publiken. Jag satt och skrattade hela tiden i början, men kände mig lite udda efter ett tag, då ingen annan skrattade. Förra gången var det helt tvärtom.
När jag sedan kommit hem blev jag förvånad över att min värdpappa fortfarande var uppe och vi pratade en liten stund innan vi gick skilda vägar till våra sängar. Jag tog dock en liten omväg till sängen och köpte min biljett till kvällen. Jag, Sara, Pauilina och någon mer tjej jag inte träffat ska iväg till DC ikväll för Halloweenfest på Echostage. Namnet för kvällen är Psychedelic Nightmare 3. Bara namnet gör det ju läskigt!
121016 - 9.00
Jag tror jag glömde berätta om Feli. Min Feli. Feli som sover jämte mig varje natt sedan hon föddes. Feli som jag gjorde och som delvis fick mig att komma hit.
Min första helg jag var i rematch åkte jag och riktiga Feli iväg till Natick Mall för att gå till en butik med namnet Build-a-Bear, och namnet säger väl ganska mycket. Man får alltså göra sin egen nalle och man går igenom ett antal olika steg. Först får man välja vilken nalle man vill göra. Det finns allt från de vanliga nallarna i olika färger till olika djur till Angry Birds. Själv valde jag en av de vanliga nallarna som var supermjuk och go!
Efter att man valt vilken nalle man vill göra får man ett tyghjärta och går vidare till stationen där någon i personalen fyller nallen. Innan nallen sys ihop kommer den viktigaste processen, nämligen att se till att nallen börjar leva. Detta sker via hjärtat. Först och främst får man pussa hjärtat för att få den att känna kärlek, gnida det mot pannan för att göra den smart, hålla det framför näsan för att få den att känna lukter, hoppa runt för att hålla den frisk osv. Sedan får man blunda och önska sig något. Min önskan, att få den här familjen, gick uppenbarligen i uppfyllelse. Tillslut syr de ihop den och efter det får man välja extra accessoarer, såsom kläder, smycken, skor osv. innan man fyller i ett birth certificate som man får i kassan när man betalar.
121025 - 17.48
Medan ni där hemma uppdaterar om snön som kommit kan ju jag uppdatera om stormen som kommer in här nästa vecka. Nu snackar vi "rejäla grejer."
121019 - 16.31
Lyckan när värdmamman kommer in i dörren med ett paket från Sverige! Ikväll blir det presentutdelning och kanske lite godisätande.
121017 - 23.41
Jag och Feli säger god natt efter en nästintill perfekt dag. Lilla tjejen var nöjd med sin pannkakslunch och sov som en stock efteråt. Killen blev så glad när vi hämtade honom i skolan och vi inte hade tagit bilen (han älskar att gå till och från skolan). Ännu gladare blev jag när han bara accepterade att vi skulle köra och lämna storasyster på cheertävling i skolan (något han tydligen inte gillar annars). Lilla tjejen städade upp efter sig i lekrummet, killen gjorde sin läxa utan problem och teckningarna till mammans födelsedag på fredag blev bra. Det är så många fler saker som varit bra idag, men nu måste jag verkligen sova!
121016 - 20.46
Jag är mycket väl medveten om att uppdateringen suger för tillfället, men denna gång är det ett bra tecken. Något som inte suger däremot, är min tid här, familjen, barnen osv. Jag hade inte kunnat drömma om en bättre familj. Barnen är helt underbara, åtminstone största delen av tiden, och jag tror inte jag fått så många pussar och kramar och "I love you" under en så kort tid förut. Bara det att barnen får panik om de glömmer att säga "good night" till mig innan de lägger sig.
Som ni säkert märker har min första vecka varit superbra. I onsdags var min AD, som verkar superbra, här. Vi pratade lite om vad jag ska göra för utbildning här och det lutar nog åt en så kallad "au pair-kurs" i höst och en "riktig" kurs till våren, så jag har spenderat en tid av dagen för att leta efter kurser, och det går framåt åtminstone.
I torsdags var min första dag ensam med barnen, och det gick jättebra. Jag gjorde dem i ordning för skolan, lämnade av dem och hämtade tjejen vid lunch. Vi åt ihop innan tjejen hade nap och när killen kom hem från skolan var det snart dags för oss att åka iväg på mitt livs första football game, eftersom äldsta tjejen cheerade. Tyvärr var vi tvugna att åka hem innan matchen var över eftersom det var så kallt... Och fråga mig inte hur matchen gick.
I fredags var samma procedur som torsdags, och kvällen innehöll en football game också. Denna gång var det en större match, nämligen home coming. Många av er har säkert hört om det i filmer osv, men vet kanske inte vad det innebär. Detta är alltså när alumner (Emilia; gamla elever) kommer "hem" och det firas med en stor match, vanligtvis football, och dagen efter är home coming dance för eleverna. Kort sagt är detta bland de största årshändelserna i high school. Ännu denna kväll cheerade äldsta tjejen, och den här matchen var mycket bättre på alla sätt. "Vi" vann, mot alla odds. Tjoho!
I lördags hade jag en väldigt lugn dag och tog igen lite sömn efter alla nya intryck. Jag antar att det blir en hel del trots att jag varit här i mer än två månader. På kvällen träffade jag Sara, en svensk tjej här i närheten som jag träffade i torsdags på Starbucks. Vi hade tänkt gå på Avicii inne i DC, men dissade honom för bio och "Ted." Jag kan ha varit den sista i USA som sett den, men vilken film! Skrattade konstant, något som jag bara gjort en gång i Sverige. Ett plus i kanten var att vi bara behövde betala $4 för bion i stället för typ $60, som biljetterna till Avicii hade kostat.
I söndags åkte jag iväg till ett köpcenter för att köpa kläder för vintern. Och för er modeintresserade där hemma kan jag berätta att det slutade med en dunjacka från American Eagle, tröja och sweat pants från A&F och lite småplock från HM. Jag kan lugnt säga att jag gillar HM bättre i Sverige! Det kändes smutsigt här på något sätt.
Igår hade jag sovmorgon, så efter frukost och Skype med mamma tog jag tag i mitt liv här och letade lite mer efter kurser. Jag hittade en helgkurs som jag förhoppningsvis ska kunna ta i början av November inne i DC, så den är nära och bra. Den täcker också hälften av vad jag behöver plugga, alltså tre av sex credits. Hursomhelst, på eftermiddagen hade jag barnen, så vi spelade lite spel, gjorde läxor och lekte lite utomhus innan regnet kom.
Idag hade jag barnen på morgonen, så vi åt frukost ihop innan vi begav oss till deras skolor. Efter det fick jag åka iväg till en optiker. Jag skulle beställa linser på internet i helgen, men för att göra det behövde jag ett amerikanskt recept, så jag tänkte att jag skulle prova min lycka och beställa direkt från en optiker här i Burke med mitt svenska recept i ställey. Det gick mycket lättare än vad jag hade räknat med. Jag trodde jag skulle behöva förklara, att de skulle behöva ringa min optiker i Sverige osv, men de bara beställde hem linserna så jag får dem nästa vecka.
När båda barnen hade slutat skolan idag åkte vi iväg och för att se "Brave." En av de bättre sakerna med USA är att det alltid finns nedsatta priser, på allt! Biografen som jag och Sara gick till i helgen visar "gamla" filmer, och den är lite sunkig, men billig ($4). På tisdagar har de dessutom specialpriser, alltså $2 per film. Hur kan man inte gilla det? Alltså knappt 15 kr. Barnen gillade den i alla fall, trots att de redan sett den.
Nu har vi ätit middag och jag ska rigga upp för presidentkantidatdebatt. Det ska bli spännande!
Sunkig, men billig, biosalong
121006 - 15.02
Nu är dagen D här. Jag sitter på flygplatsen och väntar på att mitt flyg ska avgå om knappt en timme. Är så sjukt exalterad så det är inte sant! Jag har sagt hejdå till mina två "extrafamiljer" här och sagt "See you soon" till Feli. Älskade Feli. Om ungefär 3 timmar träffar jag min nya familj.
Bjuder på en sista bild av Boston. Får se om jag kommer tillbaka eller inte. Älskar ju staden!
120903 - 22.23
Jag känner att jag har varit lite dålig på uppdateringsfronten, men det ska bli bättre. Jag försöker få in det sista av området, och jag hade nog inte kunnat avsluta på ett bättre sätt. Familjen jag hjälper nu är så snälla, barnen överlag är inte så svåra och föräldrarna är underbara på alla sätt och vis. De stöttar mig och barnen, är så närvarande och lätta att prata med osv. Ikväll följde jag med mamman för att kolla på äldsta sonens soccer practise, vilket var skönt sådär kvällskvisten.
121001 - 22.44
Berättade jag att jag flyttar på lördag?!?!?!
120930 - 09.53
Nu är jag tillbaka i mitt andra hem i staterna, alltså hos Feli. Dock var det bara för natten. Vi ska åka in till Boston, eller rättare sagt Cambridge, idag, så vi tyckte det var bättre att jag sov här. Regina, en tysk tjej, kommer hit snart och sedan bär det av. Vi åker för att se ett blött Harvard University. Tur att jag tog med min regnjacka...
120928 - 10.18
Om beslutet att åka till USA var det bästa jag gjort, så toppar detta beslut det tidigare nämnda. Jag är så glad över att jag ska få en ny familj, som förhoppningsvis också kommer att kännas som MIN familj. Det har varit några tuffa dagar, och det märks kanske av här, men det blir bättre. Felis värdfamilj är underbara och jag försöker hjälpa till så mycket jag kan för att visa min uppskattning.
Så vad har vi gjort medan jag varit här? När Feli inte har jobbat har vi mest pratat, kollat på filmer och ätit svenskt godis som mamma och pappa skickade till henne som tack för allt hon gjort för mig (Mamma, hon älskar flaskorna, och Maraobou Digestive är favoriten). Det händer alltså inte så mycket, vilket är skönt. I morgon är Feli iväg i skolan, så för er som vill prata är morgondagen perfekt!
120926 - 23.54
Nu är ett kapitel i staterna avslutat. Idag lämnade jag min första värdfamilj för gott, och på gott och ont. Barnen kommer alltid att ha en speciell plats i hjärtat, och vårt långa kramkalas som avslutades med att vi stod och kittlade varandra var troligtvis det bästa avslutet vi kunde få. Men sedan finns ju också anledningarna varför jag åkte, vilka jag inte kommer att ta upp här.
Det viktiga är att jag är glad och i tryggt förvar nu. Jag bor hos Felis underbara värdfamilj. Jag har mitt eget rum till och med, eftersom jag stannar här i mer än en vecka. Nästa lördag börjar jag min nya resa. Jag berättade väl för er att jag matchade med familjen i D.C? Nej, jag kanske glömde av det...
120925 - 21.26
Nu spenderar jag min sista kväll i denna värdfamilj. Väskorna är packade och rummet städat. Imorgon ska jag bara tvätta mina lakan och handdukar och städa bilen, och sedan är allt finito här. När jag är klar med barnen åker jag vidare till Feli och bor där tills det att jag flyttar. Det känns otroligt konstigt att lämna, men det är precis vad jag behöver. Uppdaterar mer så fort jag vet vad som kommer att ske!
Eftersom Feli inte kunde träffas ikväll förgyller Maria Montazami med gänget min kväll.
120924 - 22.17
Jag avslutade precis samtalet med familjen i Kalifornien. Det kändes bra och som en potentiell familj. Jag behöver dock prata med henne mer om jag ska kunna bestämma mig. Det var väldigt många likheter vad gäller arbetet som jag är van vid nu. Killarna är lika gamla, går båda i tvåan och gör i princip samma aktiviteter. Föräldrarna jobbar ungefär samma tider, så vad jag skulle göra där är mer eller mindre samma som jag gör här, vilket känns helt ok. Men jag känner också att detta är en familj jag skulle kunna känna mig mer som en familjemedlem i och där kommunikationen fungerar bra. Trots detta hoppas jag fortfarande på min första familj. I morgon är dagen jag förhoppningsvis får reda på det.
Mina värdbarn har nu fått reda på att jag ska åka härifrån, och deras reaktion är helt annorlunda än jag trodde den skulle vara. De har gjort precis vad jag frågat efter hela dagen. De har inte klagat på någonting. Vi har skrattat och lekt. Jag visade killen att jag kunde lösa Rubiks kub, vilket fick honom att visa ett otroligt stort leende, och vi gjorde en stor origamifågel av inslagspapper. Jag har fått massor av kramar från dem. Både innan skolan, efter skolan och innan sängen. Jag tror och hoppas att vi får ett bra avslut ihop.
Men nu måste jag sova. Att vara i rematch är verkligen påfrestande.
