120924 - 14.23
Ledsen för utebliven uppdatering i helgen, jag vet att många av er undrar vad som händer med min rematch. Det går mycket bättre än jag hade hoppats på.
Innan jag började jobba i lördags skickade jag iväg ett mejl till familjen i Virginia för att tacka för intervjun, berätta lite mer om mig själv och berätta att det kändes väldigt bra från mitt håll. Efter jag hade jobbat klart hade jag samtalet med mamman i Connecticut. Hon var jättesnäll, barnen verkade superbra osv, men jag kände att något saknades och att jag ville ha lite yngre barn. Sedan åkte jag till Feli, men det kan jag ta i ett annat inlägg.
Hursomhelst, i lördags efter jag och Feli hade varit borta i någon timme kollade jag min mejl och såg att de inte svarat. Fick lite panik så jag loggade in på mitt aupairroom. Där fick jag ännu mer panik då jag såg att de inte längre var kvar i pågående intervjuer, utan hade flyttats ner till tidigare. Nu hade jag absolut inget att förlora. Genast skickade jag iväg ett mejl till dem och frågade om de hade hittat en annan au pair, eller om de fortfarande var intresserade av mig. Jag skrev också att jag verkligen skulle vilja komma till dem, eftersom det kändes så bra från början och bara blev bättre med tiden.
Feli lämnade mig ensam framför datorn, och innan hon kom tillbaka hade jag fått svar. Den känslan jag fick då vill jag aldrig mer ha igen. Jag var alldeles för rädd för att öppna mejlet för att se vad det innehöll. Så när Feli kom tillbaka sade jag till henne att läsa det, och jag lade mig i sängen helt uppgiven. Känslan jag fick när Feli började skrika av lycka var helt obeskrivlig! Det hade blivit något fel utan att mamman visste om det, så hon ändrade det direkt.
Igår pratade vi igen och jag fick se alla barnen. Vi täckte frågor vi inte pratat om första gången och förtydligade saker från i fredags. Det kändes så bra och tiden bara sprang iväg. Feli sa att vi pratade i en timme denna gång också, men jag hade svårt att tro henne. Någon gång under samtalet frågade de om jag hade pratat med andra familjer, och jag sa ja, men att de inte var någonting jämfört med dem, och de sa att de kunde säga samma sak om mig. Lyckan efter det samtalet. Vi ska prata igen på tisdag, och då hoppas jag att de har tagit ett beslut.
Igår fick jag mejl av en familj i NY, ca en timme från NYC. De verkar superbra. De har tvillingtjejer som är 4 år och en till tjej som är 6. Vi ska prata på onsdag eftersom de redan har två intervjuer ikväll och var upptagna imorgon. Jag fick också mejl från en familj i Diamond Bar, CA med en kille på 7 år. Vi ska prata ikväll, då hon ville bestämma sig redan imorgon eller senast onsdag. Jag får se hur det går, men jag håller fortfarande tummarna för Virginia, och jag hoppas att ni gör det med!
120921 - 23.07
Åh, första intervjun är avklarad. Vi pratade i över en timme. Jag vet inte hur många gåner vi sa "common sense" haha. Förutom att mamman sa att jag kom från Schweiz en gång, så gick det superbra. Familjen verkar helt underbar och jag fick se den "lilla" tjejen. Vi bestämde att vi skulle ha kontakt via mejl under helgen och ett nytt möte på Skype på söndag. Åh, vad jag vill åka till den här familjen! Det gjorde lite ont i hjärtat när de sa att de hade andra au pairer att intervjua också, men sedan fick jag beröm för min engelska och mitt mejl.
Som grädden på moset fick jag ett mejl under tiden att en ny familj vill kontakta mig. Jag tror det är en ensamstående mamma. De bor i alla fall i Greenwich, Connecticut och det är två killar, 11 och 13. Det kändes lite sådär när jag läste profilen, men man vet aldrig. Jag får se när hon vill prata med mig.
Allt känns så mycket lättare nu. Det börjar rulla på och jag är säker på att jag kommer att hitta ett nytt hem. Imorgon ska jag dessutom få träffa min fina Feli.
120921 - 13.33
Först och främst vill jag tacka alla som hört av sig. Det är otroligt skönt att ha stödet hemifrån! Ni kommer aldrig förstå hur mycket det hjälper. All kärlek till er!
Redan i går kväll såg jag att en familj kollat in min profil. De bor i Virginia och ungefär 30 minuter från Washington D.C. Kan ni fatta? Så sjukt häftigt! De har tre barn i åldrarna 4, 7 och 15, alltså en bra blandning. Idag på förmiddagen skrev jag ihop ett mejl till dem, väldigt kort, sammanfattande och från hjärtat. Jag kände att jag verkligen fick till det (pappa, du hade varit stolt). Sedan åkte jag iväg på ärenden och när jag kom tillbaka för en stund sedan plingade det till i min iPhone så fort jag parkerade bilen utanför huset. Mejl från mamman! Började nästan gråta av glädje när jag såg första raden. "Sofia, What a beautiful lettter!"Lyckan efter att jag läste att de vill prata med mig redan ikväll var obeskrivlig.
Kan inte ens le nog på kort för att ni ska förstå hur lycklig jag är i denna stund
120921 - 09.17
Jag tänkte att jag skulle vara lite ärlig nu, just i det här inlägget. Jag vet att det är många av er där hemma som undrar vad som händer, och saken är den att jag inte riktigt trivs här och det har olika anledningar. Det har varit två tuffa månader med nya kulturer, både amerikansk och iransk, nya människor att leva med och jobba för, nya sätt att kommunicera, en ny livsstil, nya rutiner och regler att följa. Någonstans märkte jag att någonting inte stämde riktigt, men jag försökte hålla ut och tänkte att det skulle bli bättre, men sanningen är att det blev sämre. Tro mig, jag har försökt så mycket jag kunnat, men ibland räcker det inte till.
Men jag har lärt mig så mycket här, utveckalts och ändrats på så många plan. Jag har insett att jag är en familjemänniska. Jag behöver någonstans att tillhöra. Jag har blivit mer öppen och tillmötesgående till nya människor. Jag har lärt mig att man verkligen tjänar på att fråga frågor och att det är nyckeln till många lås. Jag har också lärt mig att klara mig bättre på egen hand, vilket går ihop lite med att inte vara rädd för att fråga.
I tisdagskväll berättade jag för min värdmamma att jag inte kan stanna kvar här och i går kom min Area Director hit för att prata om hur vi går vidare. Ni kan vara lugna, jag kommer inte hem. Jag har gått in i en så kallad "rematch," vilket innebär ett försök att byta till en annan familj. Som det ser ut nu kommer jag att bo kvar här tills det att jag eller min värdfamilj hittar en ny familj/au pair. Jag har två veckor på mig att hitta en ny värdfamilj, eller rättare sagt, värdfamiljerna har två veckor på sig att hitta mig. De kan bo varsomhelst i staterna, och för mig spelar det absolut ingen roll var.
Jag ska försöka uppdatera så mycket jag kan under tiden, men ni får ha överseende med att det inte finns mycket tid. Det är snabba puckar som gäller nu.
120919 - 09.10
Det absolut bästa jag har upplevt som au pair än så länge är inte vad jag trodde det skulle vara. Jag hade helt fel. Missförstå mig inte, amerikaner är helt underbara varelser, roliga på alla sätt och vis, deras kultur är spännande och detta hamburgarätande land är så annorlunda på så många olika sätt jämfört med Sverige. Det är inte heller alla otroliga platser man får se (inte för att jag sett så många ännu, men ändå). Det handlar inte om att man kan ta bilen 100 meter utan dåligt samvete (vilket iof är ganska sorligt), eller att pizzan kommer hem till dörren.
Vad som är det absolut bästa här kan låta väldigt kliché, men det är sant. Det handlar om en sådan vardaglig sak. Vänner. Det är helt otroligt hur det fungerar här. Jag kan inte riktigt förklara. Orden räcker liksom inte till. Det är något man måste uppleva för att förstå. Så nära jag kommit vissa här på så kort tid har aldrig hänt innan. Det är sant vad de säger. Du skaffar dig vänner för livet här som du upplever så mycket nytt ihop med. Du går igenom allt med dessa människor. Har du problem så finns de där, vill du bara skrika av glädje så gör ni det tillsammans. Jag är så tacksam för alla jag har träffat här. Speciellt en person.
To Feli: You are amazing. This is all for you. Thank you for always supporting me and making me feel better. I could not go through this without you. I am forever grateful for everything you have done for me.
120917 - 13.25
I lördags bestämde jag mig för att åka till Feli och kolla på film med henne och Lucie. Våra magar var kanske inte de gladaste efteråt, men det fick vi helt enkelt leva med. Som tur var lyckades vi nog skratta bort en hel del kalorier! Jag kom tillbaka runt 23 och efter några timmar var det dags att åka iväg igen. Denna gång gick turen till Boston för att ta oss ut till George's Island och spendera några timmar med au pairer och deras värdfamiljer. Min åkte inte med, så Lucie kom och hämtade mig. Dagen resulterade i en ännu värre förkylning och hosta och en solbränd näsa. Kan inte fatta att solen fortfarande tar så mycket! Men vi hade väldigt kul. Efteråt åkte vi hem till Feli igen för att tjata, äta upp vårt godis och kolla på film. Det blev också en omgång Scrabble.
Idag är barnen lediga från skolan eftersom det är judiskt nyår, så vi har byggt lite tält i deras rum och nu är de iväg på play date. Det innebär alltså att jag har några lediga timmar, vilket är otroligt behövligt!
120915 - 18.05
Trots att jag hade en usel morgon blev dagen bra ändå! Tog en promenad med Sabrina för att hitta mina två första geocachar i USA och för att se Boston sky-line från ett annat berg, men det sistnämnda fick vi vara utan. Jag lyckades hursomhelst hitta de två nämnda cacharna. Den lyckan! Se bilden nedan. Skulle egentligen ha jobbat ikväll, men så blev det inte, så nu sitter jag och lyssnar på Spotifys lista över vilka som är de populäraste låtarna i Sverige. Underbart! Vad skulle jag göra utan denna svenska underbara tjänst?! Älskar den här låten, även om den är sönderkörd på de amerikanska radiokanalerna nu.
120912 - 09.07
Jag ringde polisen här för första gången idag. Först 911, men polisen som svarade tyckte inte det var så akut, så jag ringde till polisstationen i stället och samma kille svarade, haha. Hur som helst så blev jag förvånad när jag satt och åt min frukost över att en hund hade gått upp för trappan till altanen och vandrade runt där. Det händer inte varje dag precis. Så nu väntar jag på att polisen ska komma hit efter att de är klara med en brand. Prioriteringen är åtminstone som den ska!
120908 - 17.05
Nu är jag tillbaka från Natick Mall. Även idag fick jag med mig några fynd. Typ som skjortan på bilden nedan. Tommy HIlfiger, knappa 170 kr. Gotta love Marshalls! Nu måste jag hoppa in i bilen och vidare på Oktoberfest med mina fina tyskar!
120906 - 20.02
Jag tror jag har haft min första dos av hemlängtan idag. Ren hemlängtan. Jag har saknat så mycket idag. Jag saknar mina otroliga föräldrar, vänner, släktingar. Jag saknar att strosa runt på ICA som har all mat jag gillar. Jag saknar att gå ner till stranden för att ta en promenad. Jag saknar de dagliga "Hur var din dag"-samtalen med pappa. Jag saknar att laga mat till mina föräldrar när de kommer hem. Att dessutom kunna laga olika maträtter varje dag (Mamma, jag ska aldrig mer klaga på att vi "alltid" äter samma mat). Jag saknar mina fina MUF-are. Våra roliga möten som alltid går över styr. Fikan som alltid severas. Jag saknar icke fettfria varor, så som yoghurt och mjölk. Jag saknar utbudet av laktosfria varor. Jag saknar att gå runt i stan för shopping i stället för köpcenter. Jag saknar en hel del frihet. Jag saknar de svenska programmen på TV som alltid är så värdelösa (det är inte samma sak att kolla på dem på datorn). Jag saknar den svenska humorn i reklamerna på TV. Jag saknar att lyssna på P3 i bilen. Jag saknar kaviaren till äggmackorna.
Men jag tror det är bra med denna saknad. Jag skulle lika gärna kunna byta ut "saknar" till "uppskattar," för det stämmer absolut lika bra. Trots att jag inte ens har varit här i två månader än, så uppskattar jag så himla många saker från Sverige. Vill inte ens börja tänka på hur allt kommer att bli runt jul. Min favorithögtid. Därför har jag ätit två rader av min ena Marabou-choklad idag...
120906 - 10.00
Så, jag berättade väl om min lördag? Vi åkte i alla fall tillbaka från Six Flags på kvällen, körde en bit i Connecticut, så ännu en delstat är gjord, hehe. Hade en rolig incident i McDonald's Drive Thru. Tre övertrötta tjejer i en bil. Tur är att vi filmade den! Sedan började vi på något vänster börja prata om solsystemet och planeterna. Och bråka om vem som hade rätt. Självklart var det jag!
Hursomhelst, på söndagen kom Feli och hämtade upp mig och vi åkte in till Boston för att träffa Ann-Louise. Hon är alltså en tjej från Dalarna som Feli åkte på en resa ihop med, och som bor i New Hampshire. Kul att träffa en svensk tjej, men konstigt att prata svenska! Feli är en ängel. Hon guidade oss genom hela Boston i flera timmar. Dumt nog valde jag just denna dag att ha sandaler i stället för mina supergoa Asics. Resultatet var blåsor. Men vi hade en kulinarisk upplevelse i Little Italy. Det blev amerikansk italiensk pizza. Oerhört gott!
I söndags vaknade Feli och jag upp i Lucies hus. Vi bestämde oss ganska snabbt att vi skulle åka och paddla kanot i Charles River. Åh, vad fint det var! Så länge vi inte kollade ner i vattnet i alla fall. Det var inte som i Sverige precis... Men naturen, åh! Vet inte hur många gånger vi stannade för att jag skulle kunna sitta still och bara njuta, haha. Efter ca 3 miles kände vi att det var dags att vända. Men när vi kom tillbaka var kände vi oss ändå inte klara med naturen, så vi åkte vidare till en sjö och gick en runda kring den. Där sjöng vi våra nationalsånger så gott vi kunde (Filip, du skulle bli så besviken på mig...) och Idas sommarvisa. Feli och Lucie älskar den. På svenska dessutom!
120903 - 19.29
Labor Day Weekend. Jag fullkomligt älskar denna helg. Min helg började i fredags eftersom familjen åkte iväg redan på torsdagen. Så i fredags tog jag det lugnt, tvättade, städade lite, träffade Sabrina på biblioteket, pratade med mina föräldrar osv. På kvällen beställde jag hem pizza för $16 (100 SEK)!!! Vanligtvis kostar pizzan ungefär hälften, men eftersom vi bor ute i skogen kostar det mer när de ska köra ut den.
I lördags gick jag upp tidigt för att åka till Six Flags med Feli och Lucie. Vi hade en grym dag ihop! Det absolut bästa med Six Flags var vattenlandet. Det går inte ens att jämföra med någon svenskt (läs Skara Sommarland). Rutchkanorna var längre, större, brantare osv. Mestadels behövde man uppblåsbara grejer för att åka.
Nu kom min värdfamilj hem, så måste gå och prata med dem en stund. Ni får veta mer om min helg senare!
120902 - 08.58
Kan slänga in en bild också för att visa hur grymt det är med långhelg. Älskar Labordayweekend!
120902 - 08.53
Anledningen till utesluten bloggning är helt enkelt att jag har för kul och för lite tid. Igår var det Six Flags, idag Boston och imorgon utflykt förhoppningsvis. Feli hämtar mig om några minuter, så måste göra mig redo!
120830 - 08.31
Idag hann vi i tid till bussen! Nu ska jag bara jobba någon timme och sedan är jag ledig tills de kommer tillbaka. Så skönt!
120825 - 23.15
Kom tillbaka från två kalas precis. Det ena var riktigt amerikanskt, ni vet med hoppborg, water slide, dunk tank, barbecue, massor av desserter, ballongman osv osv osv. Hinner kanske lägga upp någon bild imorgon innan vi åker. Japp, jag har packat min väska för några dagars semester!
120824 - 10.00
Nu har jag äntligen tid för att ladda upp bilderna!
I lördags var jag i Natick Mall för att spendera pengar.
Köpte min första tröja från Abercrombie and Fitch, älskar den!
I söndags åkte jag tillbaka till Natick Mall med Maggie och Sabrina för att köpa min iPad!
Blev kär i den direkt och gick runt och log resten av dagen.
Sedan åkte vi till Westwood och en damm/sjö där. Åt pizza, spelade spel
och kollade på solnedgången. Romantiskt!
Sabrina (Tyskland), Ivona (Kroatien), Annika (Tyskland) och Maggie (Tyskland).
I måndags gick jag och Feli upp och såg Boston skyline innan vi åkte till Starbucks.
I tisdags målade jag och barnen på garageinfarten.
På kvälllen åkte jag, Sabrina, Maggie och Ivona till Dedham och åt på Whole Foods, en butik
full med ekologisk mat. Det blev sushi!
I onsdags var det födelsedagskalas för Sabrina som fyllde 21 i fredags.
Jag hade gjort kladdkaka under dagen, och sedan grillade vi s'mores och pinnbröd.
Julia (Tyskland) och Sabrina (Tyskland).
Igår åkte jag till Stabuck's med Feli.
Jag älskar deras Cool Lime Refresher!
120823 - 21.37
Kan inte fatta att det var en månad sedan jag tog mitt första steg i staterna. Helt otroligt! Tiden har gått såååå snabbt. Som jag skrev till mormor och farmor; det känns som om jag kom för en vecka sedan. Kliché, jag vet. Men det är sant. Jag börjar känna mig mer och mer bekväm här. Det har varit en tuff månad, I'm telling you. Men jag känner att saker och ting börjar ordna upp sig och jag börjar trivas här i Dover. Ännu kan jag inte säga att detta är mitt hem, utan jag bor här. Däremot hoppas jag att jag ska kunna säga det snart.
Så, jag lovade bilder igår, men det får vänta tills i morgon eftersom det blev rätt sent igår vilket resulterade i att jag behövde sova under dagen och ta det lugnt. Och idag när jag slutade för kvällen fick jag tag på Feli, så vi åkte till CVS och Starbuck's i drygt en timme. Nu är jag så trött att mina ögon nästan slår igen.
Skickade mina två första brev idag. Mormor och farmor kommer bli så glada!
120822 - 19.03
Det är så tråkigt att blogga när jag har kul. Helgen var så bra med vänner omkring mig hela tiden i princip. I måndags fick jag träffa Feli igen (ÄNTLIGEN!!!), igår kom Sabrina och Maggie och hämtade upp mig och snart ska jag och Feli till Sabrina för att fira hennes 21 år på jorden! Imorgon ska ni få se lite bilder. Måste kila, Feli är på ingång!
120819 - 14.05
Jag älskar helgerna här i USA. Eller rättare sagt fritiden. Bara det här med att träffa nya vänner, som dessutom befinner sig i precis samma situation, är helt underbar. Och har man bara träffat en, så träffar man alla. Jag ska berätta lite om igår som exempel. Jag träffade upp Irene från training school och hennes kompis, Andrea, i köpcentret. Redan då hade jag träffat en ny. Sedan kom två tjejer till och åt med oss, därav tre nya. De kände en svensk tjej, så jag åkte med dem till Needham, där de bor. Vi hämtade upp svensken, Anjani, och en tjej till. Därav fem nya. På bara några timmar. Det är ju klart att man klickar mer med vissa än andra, men alla är öppna, snälla och förstår ens toppar och dalar.
Cinthia (Mexico) och Irene (Spanien)
