Jag älskar verkligen livet här just nu. Trots att jag är helt slut efter dagen kan jag inte sluta le. Barnen är ju bara underbara (mestadels). Området, mina vänner, min fritid osv. Men framförallt har jag nog världens bästa värdföräldrar. Min värdpappa skickade upp barnen till övervåningen för att göra sig redo för sängen och bad mig stanna kvar i köket bara för att få berömma mig. Hur härligt är inte det? När jag får höra "Vad skulle vi göra utan dig?" och veta att han faktiskt menar det. Får liksom tårar i ögonen när jag tänker att jag bara har knappt 9 månader kvar här!